EASA klargör: efter 1/1/2024 kommer gamla drönare utan märkning fortfarande att få flyga i den öppna kategorin

Nyheterna sprider sig snabbt på sociala nätverk och sedan igår eftermiddag har det inte pratats om något annat än den goda nyheten som vi nämnde i rubriken till denna artikel.
Vi fick omedelbart kännedom om publiceringen som utlöste detta trevliga ryktesspridande, men vi väntade med att publicera vår egen notis för att inte låta oss ryckas med av känslor och för att kunna analysera fakta ordentligt.

För de som har bråttom kan vi sammanfatta det med att EASA, den europeiska byrån för flygsäkerhet som har främjat de nuvarande europeiska drönarreglerna, har publicerat en serie information på sina officiella sidor som bekräftar att drönare utan klassmärkning, som släpptes ut på marknaden före den 1 januari 2024, kommer att kunna fortsätta flyga i den öppna kategorin (Open Category).
I underkategori A1 om de väger mindre än 250 gram och i underkategori A3 om de väger lika med eller mer än 250 gram men mindre än 25 kg.

Med ett erkännande till EASA återger vi infografiken på deras webbplats gällande situationen som gäller efter den 1 januari 2024.

Allt väl, men fortfarande med vissa tvivel

När vi nu går in på ämnet och vill analysera det noggrant, har vi insett att det fortfarande finns en rad tvivel som tyvärr kvarstår.

Till att börja med måste vi göra en första reflektion: i EU-förordningarna 945/2019 och 947/2019 hittar vi två olika förklaringar i avsnittet om definitioner. Inte för att det gör någon större skillnad i praktiken, men vi anser att en definition bör vara just en definition och helst unik.

Frågan uppstår just ur definitionen: “MTOM [utelämnat] enligt tillverkarens definition”. Nästan alla drönare utan klassmärkning som för närvarande finns på marknaden, med undantag för DJI MINI 2SE, anger inte värdet för MTOM utan talar bara om vikt.

Under de senaste dagarna hade Dronezine skickat en förfrågan till EASA:s e-postadress om förtydligande gällande MTOM-frågan, vilket står för Maximum Take Off Mass, maximal startvikt.

Detta är EASA:s svar på våra förfrågningar, som anlände igår den 20 december, till vår inkorg.

I praktiken berättar de att de har publicerat en sida på denna länk:
https://www.easa.europa.eu/en/document-library/general-publications/drone-open-category-applicable-requirements-fly-1st-january
och frågar om vi är nöjda med svaret.

Som vi nämnde i början av artikeln är vi delvis nöjda eftersom det på de aktuella sidorna står skrivet att:

I de delar vi markerat står det att ENDAST för drönare som släppts ut på marknaden med klassmärkning är det tillverkarens ansvar att deklarera MTOM.
I avsnittet där de föreslår att det är piloten som ska väga drönaren har vi vissa tvivel.
Till att börja med åligger en sådan skyldighet tillverkaren och inte piloten, som i vilket fall som helst måste verifiera före varje flygning att den maximala startvikten inte överskrids, men vad händer om den inte är känd?

Om vi också bortser från frågan om noggrannheten hos hushållsvågar, kan vi föreställa oss att ingen polistjänsteman vid en eventuell kontroll på fältet under en flygoperation kommer med sin egen precisionsvåg och väger drönaren.
Snarare kommer de att verifiera att alla andra krav är uppfyllda, men de kommer definitivt inte att utföra en mätning på plats.
Situationen är annorlunda vid beslag av drönaren för andra brott eller överträdelser; det kan komma att kontrolleras rättsligt och i det fallet kommer officiella vågar att jämföras med de som står till “pilotens” förfogande (som EASA skriver).
Naturligtvis spekulerar vi bara, men det är också vår uppgift att göra alla antaganden.

Sedan finns den känsliga frågan gällande försäkringar som, för att följa nuvarande regler, praktiskt taget alltid anger definitionen av MTOM och inte bara vikt.
Vi på 3Digital kommer, gällande de kollektiva hobbyförsäkringar som erbjuds via avtal till våra medlemmar, att försöka tala med försäkringsgivaren för att säkerställa, ursäkta ordvitsen, att det i en olycklig händelse av en olycka inte uppstår tolkningsproblem och kanske underlättar för bolaget att “hitta kryphål” kring frågan om vikt kontra MTOM.
Så snart vi vet mer kommer vi inte att tveka att hålla er informerade.

Faktum är att detta problem bara kommer att vara relevant i några år, sedan kommer majoriteten av alla drönare att ha släppts ut på marknaden med klassmärkning och då kommer tolkningen mellan TOM (Take Off Mass – startvikt) och MTOM (Maximum Take Off Mass – maximal startvikt) att vara ett minne blott.

Apropå tolkningar, även på den aktuella EASA-sidan finns denna friskrivningsklausul som vi är säkra på kommer att lämna er med ett tvivel i alla fall:

Kort sagt, det de skriver på sin officiella webbplats, trots att det kommer från en auktoritativ källa, har inget lagligt värde; man hänvisar till de regler som publicerats i Europeiska unionens officiella tidning och tillhörande förordningar.

Så, kommer icke-märkta drönare att kunna flyga som nu efter januari 2024?

Om inte ens EASA tar ansvar för vad de skriver, ser jag inte varför vi på 3Digital skulle göra det.
Om vi vill göra en logisk analys av frågan kan vi konstatera att startvikten för en drönare med MTOM deklarerad av tillverkaren eller startvikten för en drönare utan ett sådant värde i slutändan kommer att vara liknande, både ur ett säkerhetsperspektiv (flygsäkerhet i förhållande till andra luftfartyg i luften) och ur ett trygghetsperspektiv (skydd av människor eller egendom på marken).

I huvudsak, om det är sant att tillsynsmyndighetens avsikt var att låta drönare utan klassmärkning flyga i den öppna kategorin, kan även vi på 3Digital med viss försiktighet konstatera att om inga olyckor sker bör det inte finnas några problem.
Dessutom förutsätter underkategori A3 en flygning på minst 150 meters avstånd från bostads-, rekreations-, industriområden och människor, alltså en operation med låg risk även med drönare på upp till 25 kg.
För drönare under 250 gram som kan fortsätta sin verksamhet i kategori A1 gäller de överväganden om vikt som gjordes strax ovan.

Källa: dronezine.it